Hurry curry

Tiden flyger och man hinner knappt med någonting just nu känns det som. Jag har jobbat i två veckor nu. Förra helgen åkte vi till Norrköping och flyttade det sista. Usch, men nu är det gjort iaf. Jag är allergisk mot flytter, känns det som.
Men som sagt, nu är det gjort.
Och på jobbet går det så bra. Jag jobbar ju med bokföring nästan hela tiden, I LOVE IT! Men lite löner har jag gjort, vilket jag ska göra mer och mer av. Snart ska det utgöra mestadelen av min arbetstid, dvs lönehantering/löneräkning, och däremellan har jag mina bolag som jag bokför åt. Jag absolut älskar mitt jobb! Det passar mig så bra, sifferbesatt som jag är... ;-)

Annars då, jo barnen börjar inskolas på sitt nya dagis på onsdag nästa vecka så det blir nog kul för dem. De ska gå på samma dagis, samma avdelning, det blir ju roligt. Och dagiset ligger precis bredvid där vi bor så det blir kanske 200 meter hemifrån :-)

Donny har ju varit pappaledig och  nu sedan jag började jobba för två veckor sedan, men nu har det infallit sig så att vi haft turen att Donnys tre "kollegor" till snickare ställt upp och jobbat på vårt hus i Godby tillsammans med Donny, så Melvin och Vera har i några dagar nu varit med farmor och farfar om dagarna. Det har gått alldeles utmärkt fint! De är så vana med farmor och farfar nu så ingen är ledsen eller så, de är helt införstådda med att mamma jobbar och pappa är i huset och jobbar. Det är skönt, då vet vi att vi kan ha dem som barnvakt även i andra avseenden :-)

Nä, nu ska jag slappa i soffan!

Jobbeli-jobb

Efter 3 år och 9 månader jobbar jag heltid igen☺
I måndags började jag jobba på mitt nya jobb på redovisningsbyrån. Första dagen var det mest info om allt möjligt och lite småövande om allt möjligt. Igår gjorde jag löneräkning för första gången, men tillsammans med en tjejkollega. Och idag gjorde jag löpande bokföring själv för första gången där! Det kändes jätteroligt och varenda dag hittills har varit toppenskoj! Jag känner att där trivs jag!

Barnen har varit hemma med en pappaledig Donny. Det har gått jättebra och båda barnen + Donny gillar att få mycket tid tillsammans. Han har verkligen positivt överraskat mig med hur väl han sköter hela denna pappalediga tid! ☺

Dock är vi ännu ute efter dagisplats, för rent ekonomiskt så MÅSTE Donny få börja jobba. Han har absolut inte råd att inte jobba.

Nä, nu har jag inte tid att sitta här och blogga, utan tvättstugan ropar och barnen vill med dit ☺

Tudelu.

NU ÄR JAG ARG!

Alltså man kan ju bli helt galen på den här dagisjakten som pågår för vår del här på Åland.
Jo, det är ju ont om dagisplatser här och de håller på och bygger ett nytt dagis som blivit försenat i byggplanen med ca 7-8 månader vilket förvärrat situationen, det har invandrat mycket barnfamiljer till Åland samt att många föräldrar mer och mer väljer att börja jobba tidigare i sina barns liv så det har skett en ökning på så vis också. Hursomhelst. Om man har jobb så är man garanterad en dagisplats inom två veckor. Vilket vi blev, och vi fick en plats helt otroligt nog i samma RUM åt våra barn. Bara det att när vi då kommer till första inskolningsdagen så får vi en sån knuff ner igen från att ha varit glada åt lösningen. Jo, för de har inrett tre kontorsrum för familjedaghemsverksamhet, knappt inrett egentligen, de har bara satt dit lite leksaker, i övrigt ser det jätte-KONTORS-aktigt ut. Och inte nog med det, där finns enbart två andra barn. Och inga fler skulle komma dit. (vilket är konstigt då det är KÖ till dagis här... kanske så att fler föräldrar inte sätter sina barn dit?) Där fanns nu en liten gosig tjej på just fyllda 1 år, och en till tjej som är 2,5 år, men som ännu inte kan svenska. SÅ, summan av kardemumman är alltså att Melvin och Vera ska gå på daghem där de inte har några andra barn att prata med. Vilket är heltokigt för de är i en sån fas i livet där de babblar och babblar och ÄLSKAR kompisar att snackeli-snacka med. Melvin sa direkt att han ville gå hem och han ville absolut inte komma tillbaka dit. Ändå vill han börja på dagis här, "men inte på det där dagiset" som han säger själv. OCH DET FÖRSTÅR VEM SOM HELST!
Så vi blev absolut tvungna att tacka nej till den platsen men med en vädjan om att få en annan plats snarast möjligen. Oh, jag hoppas verkligen att vi får en plats snart... men vi fick kommentaren dock: "Jaa... nu har ni ju blivit erbjudna plats men tackat nej... så det kan dröja innan vi kan erbjuda nåt annat för DET FINNS INTE nåt annat just nu."

Oh boy.

Men jag har kollat in Waldorf här på Åland, vi får se om det finns plats där. Annars vet jag inte vad vi ska ta oss till. Hur i hela världen kan det få gå till såhär, undrar vi och hela vår omgivning nu. Hur kan man ekonomiskt felprioritera så för samhället? Man kan bygga ett konserthus för XX miljoner euro som står tomt mestadels av tiden, med hundratals lampor på dygnena igenom, men det finns inte resurser till att se till att barnen har pedagogiska dagisplatser som en självklarhet utan föräldrar får tacka nej till jobb pga att kommunen inte kan fixa dagisplats som barnen inte behöver må dåligt inom? Jo, för skulle vi satt Melvin och Vera på kommunens "nödlösning" till dagisplats så kan jag nästan garantera att barnen hade mått dåligt och inte fått rätt stimulans för sin ålder. Jag kan väl tänka mig att det var en bra lösning för just de två flickorna som går där, som den ena inte kan prata för hon är för liten, och för den andra flickan inte kan prata svenska för hon inte lärt sig ännu. För dem är det ju bra, lugnt och sansat med full fokus från en dagmamma. Men våra barn är inte "där" i livet. De är vana dagisbarn som först och främst behöver stimulans från andra barn, verbalt och fysiskt.
Jag blir tokig på att man faktiskt kan ignorera barns behov på det sättet. Vi behöver inte "bara förvara" våra barn för att jobba. Vi har mycket högre värde i våra barn än så. Vi behöver dagisplats främst för att de behöver den stimulansen och SAMTIDIGT för att vi ska känna oss trygga när vi går till jobbet att våra barn har det bra på en trivsam dagisplats. Vi skulle ALDRIG kunna sitta lugnt en sekund på jobbet och veta att barnen förmodligen bara vill hem, att de inte känner sig stimulerade och att de inte har några kompisar att prata med ens. Enda verbala kommunikationen skulle ske mellan Melvin och Vera samt till fröken då. Det är inte rätt. Hur kan det få vara såhär?

Vi får väl se hur situationen utvecklas.

Flyttgalningar

Nu är vi i Norrköping igen. Vi kom hit idag, jag, Donny, Melvin och Vera. Barnen ska till dagis tisdag och onsdag för att få ett avslut, och vi ska flytta och fixa som tokar. Ikväll har jag spenderat kvällen i källaren, till största delen. Oj vad minnen som flödar omkring en när man ser gamla grejer... En del minnen från mina tonår! Hihi.. men jag fick massor upprensat och kastade en hel del! Nu är det 7 lådor i källaren och lite baby-grejer. Det ska vi ta med oss till Åland, naturligtvis. Och så har jag packat i garderoben och vardagsrummet. I princip syns det inte alls. Helt otroligt vad mycket jobb det är med att flytta, DET VET VI om några. Vi har flyttat som idioter de senaste åren...

2006 flyttade jag in i lägenheten på Enebygatan i Norrköping. (Februari, när jag återvände från USA).
2006 flyttade Donny in hos mig där. (September).
2007 flyttade vi från Norrköping, till Åland.
2008 flyttade vi från Scheffersgränd på Åland till Doktorsvägen på Åland. (För att vi skulle få barn).
2009 flyttade vi från Åland till Värmlandsgatan i Norrköping. (Februari)
2009 flyttade vi från Värmlandsgatan till Hospitalsgatan i Norrköping. (September).
2010 flyttade jag och barnen till Silverringen och Donny till Guldringen i Norrköping.
2011 flyttade Donny till Åland (först till hans föräldrar, sen till Godby).
2011 flyttade jag och barnen till Åland (Sandåsvägen).

Jodå, så gissa om vi är APTRÖTTA på att flytta?! Helt otroligt, man blir ju galen, ingen ro, man får ingen fast punkt i tillvaron känns det som. Och har vi en flytt framför oss, månne? Tja, vi har ju huset.... så om nåt halvår drygt, är det dags igen. ☺
 Det som är positivt är att man får rensat bland sina grejer en gång i året, när vi nu har som tradition att flytta varenda år. ☺

Möbelrenovering

Vi har just kommit hem från barnens farmor & farfar där vi blivit bjudna på middag och bastubad. Aaaah, så skönt det är med bastu. Melvin bastade först med Donny, sen stannade han när jag bastade så han bastade riktigt länge och vi brassar ju på riktigt rejält så jag fattar inte att han står ut! Men han ÄLSKAR bastubad, härliga unge! ☺
Vera satt en liten stund idag, så det är ett steg i rätt riktning. Dock med kläderna på, haha.

Melvin är lite rolig, han har ju hört att Donny kallar farmor & farfar för "morsan o farsan" för det är ju hans föräldrar... så nu har Melvin börjat härma det där. Han sa häromdagen till mig; "Mamma, ska vi ringa och fråga om morsan o farsan vill komma hit?", hahaha...
Och han är ju lite förkyld nu, så när han fråga om han fick följa med Donny till hans systerson så sa jag att han inte fick det, för han kunde smitta hans lilla son. Då svarade Melvin: "Men jag kommer inte SMETA honom." Hihi, gulligt när det blir lite fel...

Vera har börjat prata MASSOR nu. Hon babblar och säger fulla meningar hur duktigt som helst. Idag sa hon när jag frågade nåt; "Ingen aning..." Det tyckte jag var lite "stort" av henne... ☺

Nu ska ni få se min fina shabby chic stol! Jag köpte ju denna på Myrorna i Linköping efter jag skrivit prov en dag i höstas. Och nu har vi haft "farfar" att måla den åt oss, och så köpte vi nytt tyg och klädde om stolen och VOILA! Se vad fin den blev!

FÖRE:

EFTER: 

Dagis?

Ja, det har varit ena glada dagar med mycket planering nu när jag fått ett efterlängtat jobb. Dagissituationen på Åland är ju inte direkt bra men vi måste ha dagisplats så det är bara att acceptera vad som erbjuds, vilket i nuläget är "osäkert om de hamnar på samma dagis" och "just nu har vi provisoriska dagis i form av gympasalar där barnomsorgsverksamhet hålls tills en bättre lösning hittas" och "kanske får barnen dagis, kanske dagmamma, eller kanske den ena får dagis och den andra dagmamma". O så har de mage att ta betalt för detta, men vad gör man? Jo, jag hoppas bara på att allt blir bra ändå! :-) Jo, jobbet jag fått är som främst löneräknare på en redovisningsbyrå men jag kommer även att sköta den löpande bokföringen åt en del bolag. Ett underbart yrke, anser jag som ÄLSKAR siffror!

Jag har fått jobb!

Tjohoo tjohoo tjohoo tjohoo vad jag är glad!! Om två veckor börjar jag, och det är verkligen en sååååå härlig känsla jag känner nu ang detta! Oj oj! ☺